Okej, så idag blev det tydligen inte så mycket bloggadet. Men jag kom ialla fall iväg till dietisten - vilket jag faktiskt inte trodde jag skulle orka men jag kom iväg. Och till läkaren. Men det var ju bara ett skämt.

 

 

Förra måndagen (26 oktober) så var jag på hälsocentralen där jag bor, i hopp om att få medicin pga förhöjd sänka och lunginflammation. Fick diagnoserna "dubbelsidig lunginflammation" SAMT "luftrörskatarr" så en läkare ville att jag skulle göra inhalation och det gjorde jag. Allting gick jättebra tills en kvart efter jag gjort det. Jag fick såna smärtor i brösten, ner till magen och självklart fick jag ju panik. Min tanke var ju "Jag får en hjärtinfarkt! jag kommer att dö!". Smärtorna kom extremt mycket medan jag och mamma var på ica och handlade så jag berättade för mamma (jag började gråta av smärtan) att det gjorde ont så hon skjutsade ner mig på HC igen och där kommer jag in storgråtandes av smärtan och möter läkaren som ordinerat mig denna inhalationen (som dessutom ser väldigt bra ut) så jag frågade om det var meningen att ha så fruktansvärt ont. Lite panik fick han också så han stack på en gång och pratade med sjuksköterskorna och på en gång fick jag göra EKG. Visade ingenting. Smärtan satt i och var nu kraftigare så nu bestämde sig läkaren att jag skulle in på akuten. "Nej!" tänkte jag. Där får man ju ingen hjälp. Men sagt och gjort, jag åkte hem för att packa en väska utifall att jag skulle bli kvar över natten och sen bar det iväg in. Mamma och jag kom dit nån stund senare och smärtan tog nästan kål på mig. Alltså ni anar inte vilken smärta jag hade. Efter flera timmars väntande i väntrummet så fick jag göra ett EKG, ta ett blodprov och that's it! Jag tänkte hela tiden "Tänk om det är en hjärtinfarkt eller så och dom behandlar sina patienter såhär? Bara ignorerar dom. MAN KAN JU DÖ MEDAN MAN VÄNTA" därför undviker jag väldigt gärna att åka in på akuten för man blir bara ignorerad.  Efter ett par timmar senare fick vi åka hem.. Smärtan var kvar och jag fick ingenting emot det. VARFÖR ENS "HJÄLPA" MIG?

 

Iallafall, idag skulle jag få göra en sån inhalation igen men jag sa tvärt nej. Läkaren blev arg såklart men jag sa det att jag vill inte gå igenom samma smärta igen. Jag vet att jag inte skulle orka med smärtan ännu en gång, nog för att gallstensanfaller gör ont men jag tar hellre tre såna anfall i rad istället för smärtan efter inhalationen.
Vad fick jag för medicin mot hostan och lungorna? Betapred. Ska ta tolv tabletter varje morron och sen ska jag återkomma till HC på fredag. Kul!


Nu blir det att göra middag och sen blir det en massa bloggning. Håll utkik!